Alla familjer har väl något särskilt de gillar att göra tillsammans, för oss är Furubodavistelsen med TSC-föreningen en sån sak. Vi blev jätteglada när erbjudandet dök upp i år igen, det är ju en relativt liten förening som får jobba hårt för detta, och därför kan man inte ta för givet att möjligheten dyker upp varje år.
Vår dotter med TSC tjatade långt innan vi åkte, hon ville träffa sina vänner från föreningen, hoppa hoppborg och träffa Villgot. I hennes ögon är nog Villgot den trevligaste snubbe som finns, jag är beredd att hålla med, han gör både stora och små glada med sitt musicerande. Vår andra dotter längtade mest efter att göra egna saker utan sin ”jobbiga” syrra, men aktiviteten ”Wild kids”, simhall och minigolf stod högt i kurs. Vi föräldrar längtade efter mycket, att få umgås med människor som blivit våra vänner, att få egentid och tillsammanstid med eller utan barn. Det är också spännande med föreläsningar både från utomstående föreläsare och från föreningens medlemmar. Alltid är det något nytt man kan få tips om när det handlar om vår dotters komplicerade diagnos. Det finns mycket kunskap i föräldragruppen, vi förstår varandra på ett mycket speciellt sätt och vi både skrattar och gråter i varandras sällskap. Något som också är mycket skönt med Furubodavistelsen är att man slipper laga mat och diska, en riktig semester för en i vanliga fall storfamilj som oss.
Första kvällen var mammornas, den blev svettigare än jag anat men fick en härlig avslutning i bubbelpool och bastu. Det var en jättemysig kväll och vi fick verkligen tillfälle att prata med varandra. Nästa kväll var det pappornas tur, de gick en hård minigolfmatch och efter det förtäring och prat. Det blev ju två fantastiska kvällar tillsammans också, en vid den underbara strandstugan och en på krog med räkfrossa, den sista utan barn som då var med sina assistenter.
Vår dotter fick samma assistent som förra året och hon var överlycklig över detta. Furuboda ordnar med assistenter för barnen och det har fungerat jättebra, snacka om semester på riktigt!
Som bekant går tiden fort när man har roligt även om denna vistelse var längre än vanligt. Barnen ville inte åka hem och inte vi heller, trots det åker vi hem med ett leende på läpparna och med ett varmt hjärta.
Vi är så glada och tacksamma över att få vara en del av detta och vi vill rikta ett stort tack till de i TSC-föreningen som jobbat hårt för att göra detta möjligt.
Anette Nyberg